-
Har du någonsin sjungit inför pardansare på dansbanor?
Hur känns det, eller hur skulle det kännas? När det gäller dansbanor måste jag erkänna att jag fortfarande är ganska oskuld – åtminstone när det gäller sång! För några år sedan sjöng jag några låtar med ett band på Kaleva Latodans i Loppi, och som liten flicka minns jag att jag besökte Kuikka dansbana i Mellersta Finland under en semesterresa och undrade över allt. De kloka har berättat för mig att på dansbanor handlar det inte om att framhäva sina egna artistiska ambitioner, utan om att underhålla folket! Det är ett ansvarsfullt och skickligt arbete att sätta ihop set som gör att både dansarna, den övriga publiken och förhoppningsvis också bandet och artisten själv trivs. Det vore otroligt underbart att få uppträda på dansbanor över hela Finland! På MeriTango fick jag min första spännande upplevelse av hur det är att uppträda inför en publik där en stor del dansar. För att fyllas golvet måste både låten och artisten fängsla lyssnarna. Även om det är underbart att uppträda konsertlikt, kändes det magiskt att få dansarna i rörelse! Jag måste erkänna att jag nog fastnade för den känslan.
-
Har du redan kommit till ro med dig själv, eller har du hittat din inre Helena?
Jag tror att en människa växer och utvecklas genom hela livet, och det finns ingen anledning att vara 'färdig' – och det behöver man heller inte vara. Om du på din dödsbädd har få saker att ångra – särskilt sådant du ville göra men aldrig hann med, inte orkade eller inte brydde dig om – då har du antagligen nått en viss tillfredsställelse med livets resultat. Jag har levt med mig själv i över 40 år. Under den tiden lär man sig, åtminstone till viss del, att styra sin egen 'plattform', även om flygtrafikledningen ibland kan ha sina brister!
-
Berätta om de roligaste missförstånden som har hänt runt dina framträdanden?
Oj, det har hänt en hel del! Å ena sidan, om jag glömmer texten till min egen låt framför publiken på grund av nerver, är det inte direkt roligt. Men en gång, på en centraluropeisk metal-festival med mitt band Crimfall, hände det en liten händelse precis innan vi skulle gå upp på scenen: artistområdet bakom scenen översvämmades, och de närmaste toaletterna var alldeles för långt borta för att jag skulle hinna dit innan konserten började! I sommarhettan hade jag klokt nog sett till att dricka tillräckligt, och innan framträdandet var jag tvungen att gå på toa. Lyckligtvis kunde en kort person som jag krypa under festivalscenen, och framför scenen hade man dragit upp en presenning så att min sommarkvälls-hukning inte syntes för publiken. Alla bakom scenen fick dock skratta gott. Inte min finaste konsertupplevelse, men nöd lär ingen lag!
