- Kiuruveden solen brände dryckesförsäljaren så intensivt att en lagstadgad plastmuggpaus måste tas för att undvika vätskebrist. Jag njöt av min dryck ensam när en kvinna satte sig vid bordet under lång tid. Med den savolaxiska direktheten inledde hon ett samtal. Tuula, den svenska dryckesräknaren i tio år, berättade att personalen är på Iskelmäviikko för att tjäna pengar till sina fritidsaktiviteter. Alla tjänar till någon förening eller organisation. Det handlar inte om stora summor, men med dessa pengar hålls fritidsaktiviteterna i Kiuruvesi igång även under de värsta bakfylla.
- Svensken säger att utan god laganda skulle man inte orka med jobbet år efter år. Hans personliga prägel syns i restaurangtältets verksamhet. År efter år har arbetet utvecklats, idéer har kastats fram och några har tagits till sig. Försäljningspersonalens glädje och serviceattityd har varit svensken varmt om hjärtat. Bra feedback värmde alltid, och det har det tycks ha funnits gott om.
- Den svenske verksamheten som massör och hälsotjänstproducent är på paus under Iskelmäveckan, vilket besvära honom något. Den bästa turistäsongen går förbi just när efterfrågan skulle vara som störst. Å andra sidan finns det en bra gruppanda och en stark vilja att bidra till den egna hemkommunen. Svensken antyder att han kan dra sig ur Iskelmäveckans organisation, men tiden kommer att visa hans beslut.
- Efter att jag tömt muggen tar jag ändå en bild på de anställda som står bakom disken. Tuula utnyttjar den tysta stunden för att prata med sina kollegor. Kanske slipar de på taktiken inför kvällens högsäsong? Först nu märker jag den roliga texten på baksidan av den gröna arbetsjackan: talakoolaenen.