view/156

Aurinkotuuli

Stora visaren närmade sig åtta. Sommaren tryckte morgonvärmen in genom skjortkragen. Den spegellika sjöytan reflekterade solstrålarna i ögonen, och Hertta hittade något viktigt att snusa på vid buskens rot. Anden lärde sina ungar att simma i en prydlig rad på andra sidan.

En vindstöt dök upp ur intet och bröt idyllen. Textförfattaren i mig vaknade, jag tänkte att det här måste vara en solvind. Jo, det var det egentligen inte, men ordet var alldeles för bra för att kasta bort. Aurinkotuuli – jag smakade på ordet och satte igång. Så föddes idén, ett enda ord.